Ledig II

Inte jag dock, men Grisan. Lite lediga dagar efter träningsveckan på dagsbete med Bims o Honey.

Dressyrsadeln ska iväg ett par dagar på öppet köp. Känns sorgligt. Älskar den sadeln. Men, men.

Gubben försöker tala mig ur att köpa en Land Rover. Han tycker vi ska vråltrimma Röda Faran istället. Svåra val.

Ledig

Nu har jag varit ledig i två dagar. Helt lovley. Har inte gjort ett skit. Förutom o städa bilen o hämta Pluff. Tyvärr hade han behövt lite längre semester. Monstret löper för fullt här hemma. Risken finns väl att det bli valpar här hemma. Den dagen, den sorgen.

Har gjort lite seriösa försök att byta Röda Faran mot en Disco, o det verkar faktiskt gå rätt bra. Har några som har nappat. Kommer sakna min babe, men va fan, då kanske jag äntligen kan lösa ett medlemskap i SLK utan att skämmas iaf.
Mekanikern här hemma kommer väl bli mindre glad. Men det är skit samma.

Även varit inne lite på o faktiskt köpa mig en trailer också. Kikar runt lite, så vi får väl se.

Btw, har två (ev tre) sadlar till salu, om någon letar. Byten är även intressanta dom med.

Jävla dilemma blev till jävla skit

Blev till att fixa ett annat släp istället, vilket var lättare sagt än gjort, när man bara har ett par timmar till godo.
Bokade mackens släp till slut, trots att det är enaxlat. Dock måste jag säga att det låg ruskigt jävla bra, aldrig varit med om ett enaxlat som legat så bra, även med häst i.

Men å andra sidan har jag faktiskt hört att Tranes enaxlade ska ligga rätt bra.
Knappt halvvägs tyckte jag det blev rätt tyst därbak, o hoppade ur för o kolla till henne.
I snart tio år har vi kört samma hästskrälle, ibland flera gånger i veckan, o ibland så långt som utomlands. Det har aldrig hänt något.

Nu stod hon med vänster fram rakt upp i luften över bommen. I en gammal skruttransport utan säkerhetsbommar.
Sprinten på hennes sida gick såklart inte heller att rubba. Dom andra fick vi dock ur, lyckades böja bommen med hjälp av en polisslägga, lite sparkar och slag, en stark gubbe och såklart Grisan själv.

Säga vad man vill om surragatan Grisan, men hon hetsar aldrig upp sig. Stod helt lugnt tills vi var klara, med undantag av lite viftande av benet som fastnat. Sedan började hon käka.

Jag åkte dock med i transporten resten av vägen, och hon stod stillare än vad hon någonsin gjort. Lite steppande vid någon inbromsning, men annars som ett ljus.

Oskadd verkar hon också vara, lite stel i höger fram de första stegen, men inte så konstigt med tanke på att det fått ta den mesta vikten under en bra stund. Ingen svullnad, ingen värme, ingen orenhet.

Så nu tränar hon o lillmatte på hela veckan, tills vi hämtar dom på torsdag.
Tyvärr verkar lärarna på träningslägret vara sådär, fick jag en rapport om. Igår hade ena läraren sagt att "Den hästen har aldrig hoppat 140".

Ska jag faxa över gamla resultatlistor till tanten eller? För i helvete, hästen är 20 år, klart hon inte fixar det idag. O lillmatte är inte heller ute efter o tävla 140 med Gris. Aldrig varit med om maken till opedagogisk o glädjedödande lärare. Men å andra sidan, Botkyrkas ridlärare har väl inte det bästa ryktet heller, av en anledning...

Jävla dilemma

Min lilla röda fara är stark för sin storlek. Men inte tillräckligt stark för ett släp på 1800kg + tjock Grisan.

Jag har länge tjatat på gubben att jag vill ha en Defender, eller ännu hellre en 109:a. Efter en kompromiss har jag blivit lovad en Disco iaf, men då ska den vara grön o med V8.

Men än sålänge är det ett jävla bök så fort Grisan ska köras.

En rosa Disco kan jag godkänna också btw


Hästskrället mår bra

Jag mår mindre bra. Min födelsedag resulterade i en rejäl baksmälla.

Fler ord är onödiga.

Over and out for today.

Snobben & Skrutten

Var uppe o skulle rota fram Grisans UV-täcke och hittade en gammal grimma, som hon självfallet fick ha på sig istället för den vanliga


Nu är det dags

för mig att kicka igång bloggandet igen. (Hm, var har jag hört den förut).

Det har hänt en hel del sedan sist. Grisan har fått världens bästa lillmatte, som kämpar på med Grisan, trots att hon inte alltid visar sig från sin bästa sida. (Grisan då alltså, inte lillmatten).

En tävling har de hunnit med, en pay and jump bara för att få känna på. Blev en start i 80 o en i 80. Felfri i 70, och ett onödigt pet i 80 (flack häst med toppfart på 180km/h).

Snart är det träningsläger för Gris o Lillmatte. Själv hinner jag varken med träning eller läger, någon semester hinner jag nog inte heller med för i år.

RSS 2.0