Min Vackraste

Igår var jag och lämnade stora jycken hos sin nya familj. Det var med blandade känslor. Dels med en enorm glädje över att han inte kan få en bättre familj, och dels med stor sorg då han inte längre finns med oss. Vi har haft jourhemshundar förut, även om det var ett par år sedan, och det var alltid lite tråkigt att ta avsked, men aldrig såsom denna gång. Dels har han varit med oss i tre månader och dels är det den mest godhjärtade hund jag träffat. Den som har läst eller sett 'Marley and Me' förstår vilken typ av hund det är. Hur som helst, så tröstar jag mig med min lilla byracka sålänge, som verkar rätt nöjd med att vara ensam herre på täppan igen, även om jag märker att han kommer av sig ibland och undrar var hans stora lillebror är. Har dock tagit en time out, och vilar från jourhemsarbetet tills årsskiftet, då det är rätt mycket annat som ska göras innan året är slut.


Stora jycken och dottra

Grisan har stått hela veckan, dels för att jag inte hunnit, och dels för att hon varit något svullen i vänster bak. Ingen värme, puls eller hälta, men vi har inte bråttom någonstans så vi chillar. Spolat i kallvatten, ryktat massor och gosat (jag har försökt, och Grisan har nådigt gått med på det en liten stund).

Ska äntligen få tummen ur röven och klippa henne i veckan tänkte jag, fick ett tips om symaskinsolja till klippmaskinen istället för vanlig. Billigare och bättre. Det har jag dessutom hemma. Dock jobbar jag till 17.00 hela veckan, så vi får se när det blir.


Grisan i hagen tillsammans med Diva för två år sedan, i stallet jag hade min verksamhet. Diva har jag inte kvar längre, och hon är tyvärr heller inte i livet heller.