Grisan börjar bli Grisan igen
Grisan börjar bli Grisan igen, och något underbarare kan jag inte tänka mig.
Hade lite problem på väg ut till stallet, men en random snubbe som lånade en tändare av mig, och sedan promt skulle följa med mig till stallet. Ringde dock och förvarnade folket i stallet, så tre utav dom stod på busshållplatsen (som visserligen bara ligger 30-50m från stalldörren) och jagade sedan iväg snubben när han gick efter in på stallplanen.
Förstår inte varför jag jämt råkar ut för en massa skumma typer, även om den här verkar ta priset.
Hur som helst, en skrittur ut på Grisan tillsammans med U blev det. Grisan kändes pigg och framåt. Klättrade upp för backen, dock hoppade jag av och ledde (läs Grisan släpade mig uppför) henne uppför backen. Diskuterar allt mellan himmel och jord med U, och kommer in på Grisan. Jag berättar hur lugn och snäll hon är för att vara hon, även om hon är pigg och det går mycket framåt, så är hon inte uppe i luften och flyger. U kontrar med att hon kanske blivit gammal och klok. I samma ögonblick är Grisan tvungen att bevisa att hon hade fel. Lite mer rodeo blev det på slutet.
Dags att ta ut en padd, så jag kan rida med någon av sadlarna jag plockat ut. Och en gjord. Och en hjälm kanske inte heller vore så dumt.
Har bråkat lite med stora byrackan här på kvällen. I ett ögonblick av obetänksamhet tittade jag bort under matlagningen, och vips så var halva kycklingen borta. Men, man kan inte klandra honom. Har man svultit och levt på gatan så tar man alla chanser man får. Hur som helst, så är han motsatsen till lilla byrackan. Det spelar ingen roll hur mycket skäll han får, han är lika glad för det. Den lilla byrackan däremot, han kan sura i dagar om han fått skäll. Väldigt bitter blir han, vägrar titta på mig, kryper upp i andras knän och tittar på mig och säger "Jag har det mycket bättre här, för h*n skäller inte på mig, va själv du!" Mer stolthet hos en hund får man leta efter.
Den stora byrackan har nog ingen stolthet överhuvudtaget. Han snor fräckt folks skor, mat, pillar loss gamla tuggummin på tunnelbanan, snor kattmaten. The list goes on.
Stora byrackan
Hahaha usch det hoppas jag inte. ;)
Skönt med skitttur och mums med kyckling för en liten hund. ;)
Haha, ja, världen är verkligen liten ibland! Hur hittade du min blogg? Jag hörde om snubben som följt efter dig! Min medryttare berättade att hon mött dig vid bussen, hon är ju polis! =)Ses i stallet!