Idag har jag ridit
min häst för första gången på 1,5 år. Vilken otroligt underbar känsla, jag fortfarande har kvar i kroppen.
Ridit har jag väl egentligen inte gjort, blev ett och ett halvt varv i paddocken i skritt/skuttande takt. Har varken rätt sadel, ridkläder eller hjälm ute i stallet än. Har inte känts så bråttom med att plocka ut det.
Dottern satt på Grisan för första gången för ett par dagar sedan. Verkade uppskattas.
En gammal arbetsgivare till mig ringde förresten häromdagen. Hennes vet hade en häst som denna försökt omplacera, men det inte fungerat och hästen hade tagit över fullständigt, så h*n övervägde starkt att ta bort hästen. Min gamla arbetsgivare känner mig rätt väl, och vet vilken typ av häst jag gillar och fungerar bra med och undrade om jag ville ha hästen.
Fnular lite på det faktiskt. Inte för att behålla för all framtid (ska inte säga något, jag vet hur det blir, jag och djur), men kanske för att se om det går att göra häst av hästen och omplacera i framtiden. Jag är så blödig när det gäller sådant där, en död häst lider inte, men jag anser att det är våran förbaskade skyldighet att försöka ge dessa djur ett så bra liv som möjligt. Är lite kluven när det gäller att leka Gud, och bestämma så över liv och död. En häst som lider eller har ont, självklart, men hästar som av olika anledningar inte passar in. Det är våran plikt att göra allt vi kan för att se till att de får ett bra hem på deras villkor.
Jag vet att självklart finns det undantag. Jag hade en sådan passhäst för många år sedan när jag jobbade ute på galoppen. Den slängde av folk, stod på bakbenen, la sig ner, backade upp mot träd och var allmänt opålitlig. Hästen var hur snäll som helst 95% av tiden, och sedan kunde den få världens ryck. Jag gjorde ett ärligt försök (o flera innan mig likaså), tog det lugnt med henne, var ute mycket. Självklart var hästen grundligt genomkollad, det var en lovande häst med grymt bra stam, även om fadern hade ett sjuhelvetes humör. Till slut beslöt ägare och tränare att hästen skulle tas bort, det var inte bara under ridning den kunde få ryck och bli farlig. Det visade sig vid obd att hästen hade en hjärntumör som inte sågs vid varken skin eller ytröntgen.
Nåja, nu glider jag bort från ämnet.
Vad tycker ni, ska jag ge hästen en chans?
Grisan i hagen idag
Varför ska det vara så förbannat svårt att få bra hagbilder?
Ridit har jag väl egentligen inte gjort, blev ett och ett halvt varv i paddocken i skritt/skuttande takt. Har varken rätt sadel, ridkläder eller hjälm ute i stallet än. Har inte känts så bråttom med att plocka ut det.
Dottern satt på Grisan för första gången för ett par dagar sedan. Verkade uppskattas.
En gammal arbetsgivare till mig ringde förresten häromdagen. Hennes vet hade en häst som denna försökt omplacera, men det inte fungerat och hästen hade tagit över fullständigt, så h*n övervägde starkt att ta bort hästen. Min gamla arbetsgivare känner mig rätt väl, och vet vilken typ av häst jag gillar och fungerar bra med och undrade om jag ville ha hästen.
Fnular lite på det faktiskt. Inte för att behålla för all framtid (ska inte säga något, jag vet hur det blir, jag och djur), men kanske för att se om det går att göra häst av hästen och omplacera i framtiden. Jag är så blödig när det gäller sådant där, en död häst lider inte, men jag anser att det är våran förbaskade skyldighet att försöka ge dessa djur ett så bra liv som möjligt. Är lite kluven när det gäller att leka Gud, och bestämma så över liv och död. En häst som lider eller har ont, självklart, men hästar som av olika anledningar inte passar in. Det är våran plikt att göra allt vi kan för att se till att de får ett bra hem på deras villkor.
Jag vet att självklart finns det undantag. Jag hade en sådan passhäst för många år sedan när jag jobbade ute på galoppen. Den slängde av folk, stod på bakbenen, la sig ner, backade upp mot träd och var allmänt opålitlig. Hästen var hur snäll som helst 95% av tiden, och sedan kunde den få världens ryck. Jag gjorde ett ärligt försök (o flera innan mig likaså), tog det lugnt med henne, var ute mycket. Självklart var hästen grundligt genomkollad, det var en lovande häst med grymt bra stam, även om fadern hade ett sjuhelvetes humör. Till slut beslöt ägare och tränare att hästen skulle tas bort, det var inte bara under ridning den kunde få ryck och bli farlig. Det visade sig vid obd att hästen hade en hjärntumör som inte sågs vid varken skin eller ytröntgen.
Nåja, nu glider jag bort från ämnet.
Vad tycker ni, ska jag ge hästen en chans?
Grisan i hagen idag
Varför ska det vara så förbannat svårt att få bra hagbilder?
Kommentarer
Postat av: N
Fin häst, har den varit skadad länge? Va hände?
Haft en bra dag?
Postat av: Lotta
Vilken häst är det? Gissar att det är Gryta du snackar om. Är det inte det behöver du inte svara, för då har jag säkert inte en blekaste! :D
Trackback
