Lite hästledigt
Har jag haft. Betalade för helinackordering både fredag och söndag.
Fredagen var en rätt stressfylld dag, som slutade i ett par mindre missöden.
Bland annat hade vi en pinsam indicent på banken. Hade rätt bråttom, så hundarna fick följa med. Band dom utanför och satte mig innanför för att glo på dom. Den lilla byrackan mopsade såklart upp sig mot en långhårig mörk (sådana tycks inte om - sålänge dom inte är av kvinnligt kön då förstås) och den stora byrackan skulle förstås vara lika tuff han också och hakade på, så jag gick ut och väntade på att det skulle bli min tur tillsammans med byrackorna.
När det således till slut är min tur och jag står i godan ro och pratar med kassörskan hör jag plötsligt hur det blir knäpptyst inne på banken, och i ögonvrån ser jag ett vitt streck flyga förbi och igen hela banken. Ett litet förskräckt utrop var allt som behövdes för att den stora byrackan skulle känna igen min röst och i full fart komma framspringande och överlyckligt överösa mig med kyssar och betygelser om att jag aldrig mer fick lämna honom sådär. Det blev en rätt pinsam sorti från banken för våran del.
Hur byrackan har kommit lös har jag fortfarande ingen aning om. Eftersom han är en mästare på att tugga på saker har han ett grimmskaft istället för ett koppel, som dessutom var knutet med en ordentlig dubbelknut, då jag inte riktigt visste hur han skulle ta det att sitta bunden sådär. Att någon släppt honom verkar också föga sannolikt, det är inte gjort i en handvändning. Hade någon kommit fram och förbarmat sig över honom hade han hälsat den personen med så mycket hopp och glädje att man måste vara väldigt målinriktad och stor för att hinna knyta upp honom så snabbt. Nåja, han visste iallafall var han skulle hitta mig, jobbigt om han gått bärsäkargång nere i centrum på jakt efter mig.
Var ute hos Grisan i lördags i alla fall, hade med mig byrackorna, dottern och älsklingen. Blev lite kel, lite rykt och en del fika ute på stallplanen i det underbara vädret.
Folk börjar undra när jag ska sätta igång henne, jag hade tänkt vänta ett tag till, men funderar på om jag ska sätta igång henne lite lugnt, med skritturer och lite arbete från marken och se hur hon känns.
Jag demostrerar, på lilla byrackan, pessoabettets inverkan för en hög med elever sommaren 2007.
Fredagen var en rätt stressfylld dag, som slutade i ett par mindre missöden.
Bland annat hade vi en pinsam indicent på banken. Hade rätt bråttom, så hundarna fick följa med. Band dom utanför och satte mig innanför för att glo på dom. Den lilla byrackan mopsade såklart upp sig mot en långhårig mörk (sådana tycks inte om - sålänge dom inte är av kvinnligt kön då förstås) och den stora byrackan skulle förstås vara lika tuff han också och hakade på, så jag gick ut och väntade på att det skulle bli min tur tillsammans med byrackorna.
När det således till slut är min tur och jag står i godan ro och pratar med kassörskan hör jag plötsligt hur det blir knäpptyst inne på banken, och i ögonvrån ser jag ett vitt streck flyga förbi och igen hela banken. Ett litet förskräckt utrop var allt som behövdes för att den stora byrackan skulle känna igen min röst och i full fart komma framspringande och överlyckligt överösa mig med kyssar och betygelser om att jag aldrig mer fick lämna honom sådär. Det blev en rätt pinsam sorti från banken för våran del.
Hur byrackan har kommit lös har jag fortfarande ingen aning om. Eftersom han är en mästare på att tugga på saker har han ett grimmskaft istället för ett koppel, som dessutom var knutet med en ordentlig dubbelknut, då jag inte riktigt visste hur han skulle ta det att sitta bunden sådär. Att någon släppt honom verkar också föga sannolikt, det är inte gjort i en handvändning. Hade någon kommit fram och förbarmat sig över honom hade han hälsat den personen med så mycket hopp och glädje att man måste vara väldigt målinriktad och stor för att hinna knyta upp honom så snabbt. Nåja, han visste iallafall var han skulle hitta mig, jobbigt om han gått bärsäkargång nere i centrum på jakt efter mig.
Var ute hos Grisan i lördags i alla fall, hade med mig byrackorna, dottern och älsklingen. Blev lite kel, lite rykt och en del fika ute på stallplanen i det underbara vädret.
Folk börjar undra när jag ska sätta igång henne, jag hade tänkt vänta ett tag till, men funderar på om jag ska sätta igång henne lite lugnt, med skritturer och lite arbete från marken och se hur hon känns.
Jag demostrerar, på lilla byrackan, pessoabettets inverkan för en hög med elever sommaren 2007.
Kommentarer
Postat av: Timmie
Visst är det undebart med våra älksade vänner!
Jag tyckte det lät som en rolig incident när du beskrev det på bloggen, men förstår pinsamehet, tur att dom inte sprang ngn annastans!
//timmie
Trackback
