Min Vackraste

Efter lite påtryckningar från Frieda så är det väl dags för ett inlägg igen.

Jag har varit på semester i en månad princip, med avbrott för ett par kortare dagar hemma för att jobba ett par dagar, och kom inte hem förens i Fredags. Jag har under de två sista veckorna jag varit borta tagit hjälp av en tjej att sätta igång min häst lite mer, och dagligen fått rapporter från henne om hur det har gått.
Tyvärr visade det sig att hennes rapporter inte riktigt stämde överens med verkligenheten. Tack o lov för att stå i ett stall där omgivningen reagerar och hör av sig till mig. Amen to that.

Jag har en utpräglad träningsfilosofi, som dock ser lite olika ut från häst till häst, men jag har alltid varit mån om att följa denna filosofi på mina egna och de hästar jag haft i träning. Jag har även haft turen att under de 20 år jag har haft hästar aldrig haft en enda förslitningsskada eller dyl på mina hästar, trots att jag haft flertalet hästar i träning som har haft fysiska defekter som i många fall försvårat hållbarheten på hästarna i träning. Jag påstår inte att mitt sätt är det enda rätta sättet, tvärtom, jag tror stenhårt på att många andra träningsfilosofier också kan vara rätt, men när det gäller mina hästar så är det mitt sätt som gäller.
Eftersom uppdateringen på hästfronten är rätt lam efter semestern, så tänkte jag skriva ett inlägg om detta istället.

Min främsta inriktning har varit inridning och utbildning av den unga hästen, men jag har även då och då haft ett par tillridningshästar, och i princip alltid haft en par äldre hästar för vidareutbildning och försäljning. Av vilken anledning hästen än varit hos mig, så har den första tiden nästan alltid handlat om uppbyggnad, både mental och fysisk uppbyggnad.

Bakom den fysiska uppbyggnaden finns självklart flera grundfaktorer. En av dessa är fodret. Jag räknar inte och stirrar mig inte blind på foderanalyserna, men jag har grovfoderanalysen i bakhuvudet. I nästan alla fall så har jag hästarna på fri tillgång till grovfoder. Ett par undantag har det dock varit för ett par hästar av rundare storlek, samt för ett fullblod jag hade för ett par år sedan som led av kronisk lymfangit. Jag har inte hittat några studier för att det stämmer, men ett år hade vi ett väldigt proteinkraftigt hö vilket gjorde att lymfangitbenet svullnade upp en aning. Efter lite trixande och fixande fick hästen istället en begränsad mängd hö, kombinerat med fri tillgång på halm och svullnaden försvann.
Hur som helst, fri tillgång på grovfoder till hästar i träning, vilket betyder en del spillkostnader tyvärr, då man är tvungen att fodra såpass mycket att det alltid finns grovfoder kvar i boxen vid nästa fodring.

När det gäller kraftfodret, så är jag av samma åsikt som såmånga andra. Högpresterande hästar ska äta mycket kraftfoder. Jag vet att "den andra sidan" anser att det är tvärtom, hästarnas magar klarar inte mycket kraftfoder, och att det finns studier som visar på magsår vid högt kraftfoderintag hos hästar. Jag har arbetat med högpresterande elithästar inom både galoppen, hoppningen och dressyren och alla har fått större mängder kraftfoder för att kunna prestera på den nivåan. I ett par fall har denna stora kraftfodermängd kombinerats med en rätt liten mängd grovfoder. Hos dessa hästar har vi haft problem med tarmar, kolikanfall o dyl. Hög kraftfodergiva ska ges i samband med en hög grovfodergiva. Kraftfodergivan ger jag mer rätt korta intervaller, mellan 4-5 gånger om dagen har jag fodrat mina hästar kraft.
Däremot är jag helt med på att kraftfodret har ett lägre PH-värde i magen och att surhetsgraden därför blir högre i magen. Detta motverkas genom en hög grovfodergiva, samt något eller ett par kilo halm i vissa fall för att hålla tarmarna igång och förebygga kolikanfall.

Flertalet hästar som kommit till mig har kommit med orden att hästen inte tål havre och blir "knäpp" i huvudet av havre. Detta har aldrig visat sig stämma. Havre är enligt mig det absolut bästa kraftfodret att ge. Det är inte lika svårt att bryta ner som exempelvis korn, och innehåller mindre stärkelse. Det ger därför inte lika hög surhetsgrad i magen och är med andra ord mycket lättsmält. Högre givor av korn har hästar mycket svårare att smälta och hästar som äter mycket korn har ofta större problem med magen och matsmältningen. Det innehåller även mycket fett och mycket fibrer. Kornet innehåller visserligen mer energi, men är mer svårsmält, vilket gör att hästen har svårt att tillgodogöra sig all energi, så det faller på målsnöret ändå.

Nu snöade jag in på grovfodret lite väl mkt, skulle bara bli några rader. Jag skyller på bakfullhet o återkommer med en fortsättning på detta inlägg senare idag.

Håller tummarna för Frieda och Tryggve idag som är på Runsten förresten.