Min Vackraste

Har jag väl inte riktigt gjort idag. Men nästan.

Tog samma sväng som igår, fast själv. Grisan har ju haft mer eller mindre issues med att bli utriden själv under alla år, numera är det inte så illa som att vi står på bakbenen på stallplanen i ett par timmar varje dag i ett par veckor innan vi kommer iväg, utan det har varit rätt lugnt.
Dock har vi haft lite problem med att gå över bron själva. Hon har rest sig o kastat sig iväg i galopp ett par gånger innan vi kommit över, vilket inte riktigt var läge idag, då sista skörden låg slagen på åkern, så jag var beredd på att leda över henne. Men icke då, hon traskade över så fint. Eller skuttade över iaf. När vi började komma upp till traktorvägen började hon dock blåsa upp sig o började hoppa från sida till sida. Vi vek av till höger o när vi kom bort till picknickplatsen fanns där en hund o hans gubbe (eller en gubbe o hans hund). Då var det ingen fara på taket tänkte jag o började korta ena stigbygeln. Hunden rörde på sig och tjong så vände Grisan på bakbenen o galopperade hemåt, hoppandes i fina luftsprång när jag försöker hålla in henne. Halvt hysterisk var hon o så fort jag snurrade henne tillbaka hoppa hon upp på bakbenen o började backa mot diket. Hon vet hur hon ska göra minsann. Halvvägs bort till grusgropen (hon missade tom o vända av hemåt i stressen) började jag få fram henne igen, och efter ett tag möter vi hunden o gubben. Hon reagerar inte öht men blåser upp sig när vi kommer bort till picknickplatsen o studsar förbi.

Vette fan vad som flög i henne, hon är ju inte hundrädd direkt, utan van att ha Pluff springandes lös bredvid henne när vi är ute. Hunden vi mötte var visserligen någon sådan där vattenhund som är full med dreads, o vid första anblicken tyckte jag att den såg ut som en långhårig varg (fast å andra sidan ser jag inte längre än 1-2 m utan glasögon).
Nåja, vi fortsatte på och hon var allmänt studsig o låtsades bli rädd för allt, men mer på sitt normala överskottsvis, genom att studsa från sida till sida. Travade upp för backen, och skrittade sandvägen bort mot sandtaget. Vänder där och skrittar tillbaka. Då får hon plötsligt syn på en sådan där mojäng som man rullar upp kablar på (nej, för den har ju inte stått där de senaste gångerna. Verkligen inte), slänger sig upp rätt rejält på bakbenen och jag mitt klantarsle känner hur jag bara glider mer o mer bakåt tills jag dunsar i marken. Wtf liksom? Pinsamt enkelt hon fick av mig. Nåja, vi borstar av lite sand och knatar till närmaste stubbe för att hoppa upp efter att ha mutat in hästen med bruna sockerbitar (ja så ser dom ut när man kravlat omkring i sand). Studsar hemåt.

Trött matte o pigg häst som inte kan sluta studsa förens vi är halvvägs över ridvolten kommer hem.
Hittade hennes första vita hårstå i svansen när jag gjorde iordning henne efter. Tycker att det är jag som borde fått gråa hår efter idag, men tydligen inte. Undrar när hästskrället tänker börja förstå att hon är gammal också? Nåja, så fort vi kommer igång lite mer så kan vi jobba av överskottsenergin lite mer.
Nu ska vi försöka hitta travsträckor med hårt underlag så vi kan stärka senorna lite för klätterjobb i sandtaget.