Jaa...
Grisan börjar komma igång, men hon är steeel. Vilket iofs inte är särskilt konstigt, med tanke på ålder o att hon alltid varit rätt stel o krävt mkt uppvärmning. Satt ett helt ridpass häromdagen o bara försökte få igenom en ren vänsteröppna. Till slut fick vi igenom nga fina o då gav jag mig o travade av.
Bocka tar det rel lugnt. Hon är extremt ouppmärksam o kinkig när hon får gå själv, så vi håller oss till ensamridning på volten utan särskilt stora krav. Vågar faktiskt inte ge mig ut själv på henne eftersom det alltid är mörkt när jag rider efter jobbet och vi måste rida några hundrameter på en 70-väg utan lampor för o komma till grusvägarna. Att hon inte är helt trafiksäker gör inte saken bättre. Så för att slippa ett ordentligt bakslag, typ att vi måste vända hem när hon dampar loss mitt i trafiken o det kommer bli ännu värre o ge sig iväg gången efter, avvaktar vi ett par veckor tills vi troligen flyttat o kommer ha 30väg utanför stalldörren istället. Under tiden försöker jag bygga lite kondis genom bus på volten och löshoppning. Och så passar vi på att rida ut när vi får sällskap.
Grisan på bilden
