och om en månad flyttar vi.
På många sätt har jag trivts där vi står idag, jag delar hästsyn m stallägaren på mångt och mycket, men det är dags att flytta nu.
Dels så saknar jag ridsällskap, det är träligt att hålla motivationen uppe när man alltid rider själv. Dels så är ridvägarna både tråkiga och få och för att komma till dom måste man rida 300 m på 70-väg. Vilket inte är särskilt lockande på eftermiddagen efter jobbet i mörkret när det åker mkt bilar som har bråttom.
När vi flyttat kommer vi har ruskigt mkt ridvägar (som jag utforskade i somras, när hästarna gick hemma på bete), inga stora vägar, gångavstånd till stallet (även om det aldrig kommer hända, jag tar bilen), ridsällskap och lite större flock.
Jag är ingen superförespråkade för att hästar ska gå i flock, med undantag för de första åren. Har alltid haft hästarna 2 och 2, när jag kunnat bestämma själv. Dock har Bocka alltid gått själv innan, och har nu gått med Grisan sen hon kom. De har också boxarna vägg i vägg o inga andra boxgrannar. Vilket har resulterat i ett jävla liv varje gång Grisan lämnar Bocka, eller man tar iväg Bocka utan Grisan. En större flock (vilket iofs kommer bli en väldigt liten flock på 6 ston) kommer nog vara bra för henne. Hon är dessutom världens socialaste häst, medans Grisan är världens osocialaste häst.
Och sen då, det bästa av allt, är att alla mina tre hästar får plats på samma ställe. Nikita får alltså också följa med i flytten, vilket kommer glädja barnen oerhört. Hon står visserligen bara 2 km hemifrån, men tiden (hallå 30 timmar dygn någon?)
Grisan börjar komma igång, men hon är steeel. Vilket iofs inte är särskilt konstigt, med tanke på ålder o att hon alltid varit rätt stel o krävt mkt uppvärmning. Satt ett helt ridpass häromdagen o bara försökte få igenom en ren vänsteröppna. Till slut fick vi igenom nga fina o då gav jag mig o travade av.
Bocka tar det rel lugnt. Hon är extremt ouppmärksam o kinkig när hon får gå själv, så vi håller oss till ensamridning på volten utan särskilt stora krav. Vågar faktiskt inte ge mig ut själv på henne eftersom det alltid är mörkt när jag rider efter jobbet och vi måste rida några hundrameter på en 70-väg utan lampor för o komma till grusvägarna. Att hon inte är helt trafiksäker gör inte saken bättre. Så för att slippa ett ordentligt bakslag, typ att vi måste vända hem när hon dampar loss mitt i trafiken o det kommer bli ännu värre o ge sig iväg gången efter, avvaktar vi ett par veckor tills vi troligen flyttat o kommer ha 30väg utanför stalldörren istället. Under tiden försöker jag bygga lite kondis genom bus på volten och löshoppning. Och så passar vi på att rida ut när vi får sällskap.
Grisan på bilden
Har hänt en del. Inte så mkt på hästfronten dock. Bocka är iaf back on track, grisan dunkar i väggar o bajsar i hinken som vanligt.
Fick skära upp hennes sulor. Det var lättare sagt än gjort. Fick hjälp dock, annars hade det aldrig gått.
