Min Vackraste

Förra veckan var det endast onsdagen som blev en hästdag.
Red ut ca 40 minuter, asfaltsträning. Skritt och två korta travintervaller, trots att jag fuskade och inte orkade ta av mig gympadojjorna.

Pigg och framåt, lite stissig när vi kom upp i bebyggelsen, där taktade hon mest.

Sedan åkte vi till Runsten och Spliffen fick en ny flickvän, som mot hans fyra äpplenhög storlek, nog var hundra äpplen hög. Alexis gjorde en kanondebut och Frieda gjorde två bra rundor, dock med en något starkslarvig häst.


Grisan sexton år

Jävla kardborrar...

En halvtimme i ridhuset med två travpass. Arg häst som vill galoppera och bara studsar i traven när jag inte vill släppa fram henne. Rider ändå i ett rätt friskt tempo, men vill inte ha det "friskare" då åker huvudet upp och ryggen ner bara. Rätade ut problemet med lite skänkelvikningar, åttor och att korta upp traven ett par steg här o där. Hon släppte rätt fort och la sig i remontform. Gud vad mjuk hon blir då. Ramlade igenom bogen ett par gånger i de första böjda spåren, det släppte också, men så fort jag inte passar på henne, så ramlar hon igenom igen.

Det stora problemet är ju hattifnatten på ryggen. Grisan har alltid velat skjuta över mig åt höger, o efter min steloperation gör jag samma sak själv. Trampet i vänsterfoten är mkt dåligare än i högerfoten. Idag bassade jag mig själv lite och trampade lika mkt i båda. Efter ca 3 varv hade jag dock grymt ont i vänsterfoten. Nåja, det är väl bara o nöta på så blir det bättre. Hade samma problem när jag körde motorcykel i somras, då tog det visserligen en bra stund längre, men ont i den hade jag.

Idag blev det en snabbis i stallet på 1,5 timma. Förvånansvärt vad mkt man hinner få gjort på så kort tid om man inte hänger utanför o röker.

Blev en kortis i ridhuset, då jag hade sällskap m barnvagn med sig. En ordentlig framskrittning och sedan knappt fem minuters trav på fyrkantsspåret med en och annan volt då och då. Var alldeles för spänd i början och pinade på alldeles för fort, ville inte slappna av utan gick och ljög. Släppte efter ett par varv och formen blev lite lägre och traven kortare och långsammare. Växlade varv ett par gånger i den formen, kändes riktigt fin på halvlånga tyglar utan att försöka öka alltför envist.
Måste skärpa mig på att använda ridkläder lite grand, ute spelar det inte så stor roll, men utan ridstövlar knäcker sig min vänsterfotled helt, och den lever sitt eget liv så det räcker.

Har jag väl inte riktigt gjort idag. Men nästan.

Tog samma sväng som igår, fast själv. Grisan har ju haft mer eller mindre issues med att bli utriden själv under alla år, numera är det inte så illa som att vi står på bakbenen på stallplanen i ett par timmar varje dag i ett par veckor innan vi kommer iväg, utan det har varit rätt lugnt.
Dock har vi haft lite problem med att gå över bron själva. Hon har rest sig o kastat sig iväg i galopp ett par gånger innan vi kommit över, vilket inte riktigt var läge idag, då sista skörden låg slagen på åkern, så jag var beredd på att leda över henne. Men icke då, hon traskade över så fint. Eller skuttade över iaf. När vi började komma upp till traktorvägen började hon dock blåsa upp sig o började hoppa från sida till sida. Vi vek av till höger o när vi kom bort till picknickplatsen fanns där en hund o hans gubbe (eller en gubbe o hans hund). Då var det ingen fara på taket tänkte jag o började korta ena stigbygeln. Hunden rörde på sig och tjong så vände Grisan på bakbenen o galopperade hemåt, hoppandes i fina luftsprång när jag försöker hålla in henne. Halvt hysterisk var hon o så fort jag snurrade henne tillbaka hoppa hon upp på bakbenen o började backa mot diket. Hon vet hur hon ska göra minsann. Halvvägs bort till grusgropen (hon missade tom o vända av hemåt i stressen) började jag få fram henne igen, och efter ett tag möter vi hunden o gubben. Hon reagerar inte öht men blåser upp sig när vi kommer bort till picknickplatsen o studsar förbi.

Vette fan vad som flög i henne, hon är ju inte hundrädd direkt, utan van att ha Pluff springandes lös bredvid henne när vi är ute. Hunden vi mötte var visserligen någon sådan där vattenhund som är full med dreads, o vid första anblicken tyckte jag att den såg ut som en långhårig varg (fast å andra sidan ser jag inte längre än 1-2 m utan glasögon).
Nåja, vi fortsatte på och hon var allmänt studsig o låtsades bli rädd för allt, men mer på sitt normala överskottsvis, genom att studsa från sida till sida. Travade upp för backen, och skrittade sandvägen bort mot sandtaget. Vänder där och skrittar tillbaka. Då får hon plötsligt syn på en sådan där mojäng som man rullar upp kablar på (nej, för den har ju inte stått där de senaste gångerna. Verkligen inte), slänger sig upp rätt rejält på bakbenen och jag mitt klantarsle känner hur jag bara glider mer o mer bakåt tills jag dunsar i marken. Wtf liksom? Pinsamt enkelt hon fick av mig. Nåja, vi borstar av lite sand och knatar till närmaste stubbe för att hoppa upp efter att ha mutat in hästen med bruna sockerbitar (ja så ser dom ut när man kravlat omkring i sand). Studsar hemåt.

Trött matte o pigg häst som inte kan sluta studsa förens vi är halvvägs över ridvolten kommer hem.
Hittade hennes första vita hårstå i svansen när jag gjorde iordning henne efter. Tycker att det är jag som borde fått gråa hår efter idag, men tydligen inte. Undrar när hästskrället tänker börja förstå att hon är gammal också? Nåja, så fort vi kommer igång lite mer så kan vi jobba av överskottsenergin lite mer.
Nu ska vi försöka hitta travsträckor med hårt underlag så vi kan stärka senorna lite för klätterjobb i sandtaget.

I förrgår blev det en jättesnabbis i stallet, lite klappar o socker o på med lindorna o fixa mat.
Igår pysslade vi på ett bra tag med en ordentlig rykt, och sedan nya skor.

Idag var det dags för nystart och jag skrittade bort till santaget o tillbaka m en tjej i stallet. En liten travsträcka blev det, men eftersom Grisan envisades med att bara galoppera, så blev den rätt kort. Annars hoppade hon mest runt på bakbenen, låtsades vara rädd för stenar o sprätte omkring rent allmänt. Vid ett par tillfällen tog hon saken i egna händer och kastade sig över ett dike samt upp för en backe i full galopp.

För säkerhetsskull värme jag även frambenen idag.

Det är härligt att hon är tillbaka =D

skrev jag faktiskt igår, men det verkade inte ha blivit publicerat. Aja.

Idag blev det en storrengöring av Den Vackra. Fyrtiotvå och en halv kardborre drog jag ur svansen (hur fan så många kan fastna på en dag, när hon knappt haft en enda på hela sommaren när andra hästar blivit av med hela manen).
En snabbryckning av manen (det ser hur som helst helt fucked up ut eftersom hon haft av all man mellan manken o halvvägs fram till huvudet) samt en ordentlig dusch. Sedan inlöddrat i Linischampo o på med täcken. Lite annat småpyssel o klämmande blev det också. Klämde igenom, reaktionen över korset var knappt märkbar, men vi tar det lugnt lite till. Hon är lite för smärttålig för sitt eget bästa.

Nya skor på måndag, så vi promenerar tills dess åtminstonde.